Nu är jag äntligen hemma :) Har ju som sagt varit borta i Norrtälje och firat Midsommar.
Det var faktiskt ganska kul. Träffade massa kusiner och så.
Vi hade femkamp. Och vid en gren skulle man skjuta med en riktig pistol. Och så hade vi en väldigt liten tavla som man skulle pricka. Jag fick 8 poäng, *stolt*. Jag var näst bäst. Fast pappa, han träffade i mitten, alltså 10 poäng. Men han har ju gjort lumpen, så det räknas inte =)

Men nu är jag i alla fall hemma igen. Men på måndag åker jag till Ängsholmen. Måste verkligen börja packa. Kommer att vara borta i två veckor, jag vet inte riktigt hur jag ska klara mig utan mina bästa. Men jag ringer varje dag :)

Jag har kollat på värsta bra dokumentären idag. Den var jättesorglig. Den hette Pojken som fick ett nytt ansikte. Den handlar om en trettonårig pojke, som blev utfryst från hans by i Uganda. Dom skrattade åt honom när han gick förbi, han blev mobbad. När han var sju år fick han inte gå kvar i skolan längre för att lärarna inte ville ha honom där. Anledningen var att han hade ett missbildat ansikte. Huvudet var i en annorlunda form, lite mer "äggformad" än vanligt. Ögonen stack ut åt varsitt håll, och tänderna pekade rakt ut.
Folk spottade på honom och kallade honom missfoster.
Men så fick han chansen, han skulle få åka till USA och opereras så att han skulle kunna se normal ut igen. Och operationerna blev faktiskt lyckade, han såg fortfarande lite annorlunda ut, för dom hade skjutit fram överkäken, men hans underkäke skulle "växa ifatt" om ett par år.
Förvandlingen tog 7 månader. Och hans föräldrar hade inte följt med till USA, så dom hade inte träffats på mer än ett halvår. Men så får man se när dom möts på Ugandas flygplats. Det var ett känsloladdat ögonblick.
När han sedan kom tillbaka till byn som hade behandlat honom som en utstött, och när byborna fick se hans nya ansikte började dom jubla, och krama om honom.
Han fick börja skolan igen, och nu var han den populäraste killen. Alla barn och lärare satt samlade runt honom medans han berättade om radio, rulltrappor och skyskrapor, som ingen av dom någonsin hade sett.



En väldigt realistisk film,
Agnes